De glömda barnen

Handling

Tio meter ner under jorden kan man höra dem andas. Tjugo meter ner under jorden hoppas de ännu på att komma upp till ytan. Till livet. De glömda barnen.

Det är i totalt mörker som Misan hamnar en helt vanlig dag. Från att ha varit hemma i lägenheten tills att hon plötsligt är på en plats där hon aldrig varit förut. En plats där det är svart som natten. Det luktar jord. Och vem är det som helt oväntat tar tag i henne i mörkret..?

De glömda barnen är en berättelse om barn som blivit osynliga, för att vuxenvärlden har glömt bort dem. Barnen sugs ner i ett mörkt hål ungefär 20 meter under marken. Det enda sättet för dem att ta sig därifrån är att bli saknade. Eftersom de inte kan se varandra som vanligt, så formar de ett kollektivt medvetande.
Misan bestämmer sig för att på alla sätt som går lyckas ta sig och barnen därifrån…

Lyssna på smakprovet av ljudboken De glömda barnen:

Lyssna och titta på Anette när hon läser ett smakprov av boken här nedan!

Anettes tankar om boken

Det finns många vuxna som inte ser sina barn. Det finns vuxna som önskar att de inte hade fått barn. Och det finns vuxna som utnyttjar barn både psykiskt och fysiskt. Det är inte alltid som barn hamnar i en familj som är familj som är bra.
Jag vill berätta den här historien om de barnen.
Om barn som misshandlats, osynliggjorts, utnyttats. Alla har de en sak gemensamt. De blir osynliga och hamnar i ett ingenting, i ett mörkt hål någonstans under marken. Där de tillsammans blir en familj för varandra. Det är inte alltid som du får en familj som är bra, men du kan alltid skapa dig en familj som du vill ha, med människor som betyder något för dig och som på riktigt bryr sig om hur du mår.
Denna boken är älskad av så många och jag får mängder med brev från barn om hur mycket boken och karaktärerna betyder för dem. Jag håller just nu på att skriva fortsättningen – Barnen som viskar – och jag älskar att vara i dessa barns vilsna men generösa och kärleksfulla sinnen. Av alla böcker jag har skrivit så är detta en av de historier som det bultar extra starkt i hjärtat på mig av.

Vad tycker andra då?

De väcker engagemang de glömda barnen, det är de som gör att jag tycker om att läsa boken. Där bor Ljuset, den äldsta med sina 14 år och antal år i hålet. Hon har varit försvunnen sen 101. Där bor Gökungen, den 2-åriga flickan som kom till hålet 1924. Hon pratar inte så bra men hon har en telepativ förmåga. Där bor Blomman som är 12 år och har bott i hålet sen 1985. Där bor Nick som är 9 år och kom till hålet 2008. Där bor fler bortglömda barn och dit kommer också Misan som försvinner i mars 2013 när hon är 11 år gammal. Det är genom henne berättelsen om de glömda barnen berättas och det är hon som inger hopp i mörkret./
Dagens Bok 6 av 10.

”De glömda barnen är en stark bok, som berör. Otäck, men samtidigt väldigt varm. Och det finns massor att prata om när man läser den här boken tillsammans med barnen, saker man måste prata om, därför tycker jag att den här boken passar perfekt för högläsning.” /
Susanna Ståhlenberg, Barnboksprat

”Sagan är typiskt Skåhlbergisk. Där finns magi, en påträngande verklighet samt en stor människokärlek.” /
Andrea Dahlkild, Uppsalatidningen.

Bara omslaget till Anette Skåhlbergs De glömda barnen hintar om att det här är en läskig bok, men ärligt talat är detta nog en av det otäckaste barnböcker jag har läst./
Annas Bokblogg

Jag tyckte mycket om boken. Det är fruktansvärda historier om barn som far illa och efter jag läst boken kramade jag min son länge./
Feministbiblioteket

Jag har läst några av deras böcker för Tidningen Kulturens räkning. Det här är första ljudboken från förlaget som jag får tillfälle att lyssna på. Skåhlberg läser själv sin text och hon gör det bra, med inlevelse och lugn. Jag gillar rytmen och rösten, jag gillar också berättelsen om tjejen som inte längre blir sedd. Och om de glömda barnen som lever under jorden…Förlaget uppger att boken vänder sig till barn i åldern 10-14 år. Jag är benägen att hålla med om det. Den är en smula läskig på sina ställen och väldigt spännande. Anette Skåhlberg läser sagolikt./
Stefan Whilde, Tidningen Kulturen

En annorlunda bok som tar upp barns utsatthet och hur ensamt och sorgligt det är att vara oälskad. Men det är också hoppfull. För även när det är som mörkast finns där de som bryr sig, om man bara orkar och vågar ta emot hjälpen.

Det finns mycket att prata om efter att man läst De glömda barnen, vilket är anledningen till att jag reckomenderar den främst som en högläsningsbok. Man kan lätt återknyta  bokens handling till barnkonventionen och barns rättigheter och bör så göra. Även om platsen Misan hamnar på är overklig så är barnens historier inte det, och mörket/hopplösheten som barnen i boken upplever är tyvärr något som existerar hos en del barn idag.

/Bokslukarungar