”Jag lever med min pappa och min lillebror Bo på Uppsalas gator. Jag går i skolan men jag tänker inte säga vilken skola eller klass för ingen där vet att jag är vägfarare, eller hemlös som de skulle kalla det. Jag har tre kompisar som är de bästa i mitt liv men de vet heller inte om att jag inte har ett hem att ta med dem till. ”
Handling
Att bo på gatan. Att inte ha ett hem med ett eget rum eller en egen säng. Att inte ha en dusch eller toalett, eller ens mat så du blir mat varje dag. För Julian är det vardag. Julian har en ryggsäck med allt han äger. Den har han med sig när han och hans bror följer pappan runt på stan. Mamma har försvunnit men Julian är säker på att hon ska komma tillbaka en dag även fast pappa tror att hon är död.
Det enda som Julian verkligen längtar efter är att få fira en mysig jul tillsammans med sin familj, han tänker göra allt han kan för att det ska bli verklighet.
Anettes tankar om boken
Den här boken har jag skrivit eftersom Julian väckte mig en natt och viskade genom mina hjärngångar.
”Du måste berätta någonting om mig också. Hör du det? Min historia är också viktig.”
Jag vaknade såklart och funderade över vem Julian var och vad han ville mig. Satte mig ner och skrev. Sakta kom bilden av Julian och hans familj fram. Julian som levde med sin familj på gatorna och bodde där. Hela hans liv har han bott på gatorna och han vet ingenting annat.
Jag ville berätta om honom och hur hans liv såg ut. Hur hans längtan efter jul och presenter också fanns där. Hur han inte ville att en enda i hans klass skulle veta att han var hemlös.
Jag tänker att det är lätt för oss att tycka att saker och ting är på ett visst sätt utifrån hur vi själva har det. Jag har aldrig bott på gatorna. Jag har aldrig varit hemlös. Fast jag har varit väldigt väldigt nära några gånger. Men även om jag varit rädd för att bli hemlös eller att inte ha någonstans att bo, och varit nära att hamna där, så har jag hela tiden klarat mig.
Julian är inte ensam. Det finns många som precis som honom bor på gatorna. Jag hoppas att Julian och alla andra kommer få ett hem de kan kalla för sitt. Ett tak att sova under. Ett kök att laga mat i. Men tills dess får alla vi andra försöka vara snälla och hjälpa Julian och de som behöver. Särskilt när det blir kallt och vinter. Om vi alla hjälps åt blir allting mycket lättare.
Tänk på det nästa gång du vill kasta en gammal tröja eller leksak som du tröttnat på. Det kan finnas de som vill ha den och som blir jätteglada för att du tänker på dem.
Vad tycker andra då?
”En jul trots allt ! Den här boken gör dig varm inombords oavsett årstid. En bok som får dig att tänka efter.”
/Stefan Ste Andersson”En gång i mitt liv har jag varit tvungen att sova utomhus. Det var jätteläskigt.”
/elev i åk 3”Jag tycker synd om Julian att han inte kan berätta i skolan om hur han har det.”
/elev i åk 4”För mig skulle Julian få sova i min lekstuga. Där finns en säng.”
/elev i åk 4
