”Samma gula färg och helt underbart fin,
säg behöver du en familj så kan vi bli din.
Lejonungen nickar glatt och viftar på sin svans,
klart den inte säger nej till en sådan chans.”
Handling
I boken Jösta och Johan får vi lära känna
de båda girafferna som vill ha ett litet barn,
fast de är av samma sort, likadan och likadan.
De ger sig ut på savannen för att hitta ett barn och bli en familj.
Men blir det så lätt som de tänkt sig? Blir det som de vill?
Ja hurra, vilken grej! De får sig en Junior, en krokodiltjej.
Det här är första boken om regnbågsfamiljen på savannen. Den andra heter Junior börjar förskolan, den tredje heter Junior vill ha syskon, och den fjärde heter Juli slår knut.
Lyssna på smakprovet av ljudboken Jösta och Johan:
Här kan ni titta och lyssna när Anette läser smakprov från boken:
Anettes tankar om boken
Som författare till normbrytande barnlitteratur fick jag frågan från ett projekt där RFSL var en av de drivande, om jag kunde skriva en barnbok som riktade sig till förskolan och handlade om regnbågsfamiljer på ett sätt som kändes naturligt- jag funderade ett tag och Junior föddes i mitt huvud. Jag skrev Junior börjar förskolan. I boken är inte Jösta och Johan med så mycket men jag förälskade mig i de båda girafferna och ville så otroligt gärna veta hur de blev pappor till Junior.
Boken Jösta och Johan kom till i mitt huvud och sedan ville självklart Junior ha ett syskon, en liten Juli. Och eftersom jag är en sådan sucker på kärlek och tycker det är så viktigt att prata om, var det självklart nödvändigt med en bok som firar Jösta och Johans kärlek samtidigt som ett stort drama händer om att vara minst i familjen och känna sig sämst på allt. Juli slår knut.
Den här seien med böcker är jag ofta ute och läser för barn ur, och mycket har hänt under de år som böckerna har funnits. För fem-sex år sedan fick jag ofta frågan när jag läst klart Jösta och Johan – Va! Var det två killar som var föräldrar? Medan det numera ofta istället blir diskussion för det är alltid någon som själv har eller känner någon som har samkönade föräldrar. Det gör mig såååå glad.
Vad tycker andra?
Emelie Novotny på Dagens bok skriver:
Sagolikt bokförlag ger ut böcker som på olika sätt ifrågasätter normer och värderingar kring jämlikhet, könsroller och rätten till att vara den man är. Det är bra. Men ibland kan jag tycka att det känns som att ämne efter ämne betas av bara för att. Böckerna blir därför många gånger överpedagogiska och berättelsen hamnar i skymundan bakom det där som är så politiskt korrekt. I Jösta och Johan är det inte alls så.
Det finns ingenting som känns sökt eller konstlat i det homosexuella giraffparets längtan efter en bebis. Det är en längtan som är genuin och äkta och som bara har en lösning. Så Johan och Jösta ger sig ut på jakt efter sitt barn.
Nu när tiden är kommen att slå sig ner,
undrar de båda, det där livet – är det inte mer?
Är det bara vi och sen så är det slut?
Var är alla skojiga små barnatjut?
För visst är det så att de båda vill ha barn.
Fast de är av samma sort, likadan och likadan.Eftersom Jösta är en han och Johan likaså,
är det liksom svårare att barnet kunna få.De letar och letar men hittar inte minsta unge,
hittar faktiskt ingenting.
Kom, ropar Johan, vi ger oss ut på stäppen
och ser oss omkring!
Kanske finns där ett barn som behöver en familj,
som säger ja, jag blir ert barn om ni vill!Boken är genomgående skriven på rim med ett rakt och enkelt språk som går rakt in i hjärtat på mig. Målgruppen för boken är 2-6 åringar men jag har inte långt till tårarna när bebis efter bebis redan har en pappa som älskar dem. Det är en bok helt utan mammor och för en gångs skull känns det befriande. Det här är en bok om pappor och deras barn och deras längtan efter ett barn. Och det behövs inga mammor för att ha den längtan, eller för att stilla den.
Samma gula färg och helt underbart fin,
säg behöver du en familj så kan vi bli din.
Lejonungen nickar glatt och viftar på sin svans,
klart den inte säger nej till en sådan chans.
Hurra! Hurra! ropar Jösta men kan inte förstå,
varför luften fylls av ett fruktansvärt vrål.Ge mig mitt barn! skriker lejonhannen som är full med gråt,
Jösta skäms, vi ville bara hjälpa, så snälla förlåt.Tillslut hittar Johan och Jösta ett övergivet, alldeles ensamt ägg som bara väntar på att någon ska ta hand om det, ja hela dess överlevnad hänger på det. De två girafferna tar med sig ägget hem, de ligger nära, berättar sagor, sjunger sånger och väntar. De väntar och väntar på att ägget ska kläckas så att de får träffa sitt nya barn, så de får lära känna honom eller henne, älska mer.
Och trots att Jösta och Johans barn inte ser ut precis som de, så finns det ändå likheter. Hon kommer att bli lång, precis som sina pappor. Det finns olikheter också, men framförallt fina fjäll, tänder, ögon och ett barn att älska precis för den hon är.
Johan och Jösta är en fantastisk bok om längtan och kärlek som jag önskar att alla barn och föräldrar får chans att läsa!
Det slår mig gång på gång hur bra den här boken är, och för varje gång jag läser den blir jag lite mer kär i den och jag läser den ofta. men jag har ju glömt att skriva att det medföljer en ljudbok med boken, där Anette Skåhlberg läser sagan om Jösta och Johan. så läs den nu! det här är den bästa barnbok som getts ut i år! (sept 2010)
