”Kan ingen ta bort det som ligger över mitt bröst? Ni förstår att jag hittar inte ut. Hittar inte ut. För hur ska jag kunna det?
Ingen har visat mig en karta Varför fick inte jag en karta? Va! Är det för mycket begärt? Vi får ju bruksanvisningar för minsta lilla pryl…”
Handling
Att vilja råda över sin egen tid, sitt eget liv och sina egna val. Att inte vilja ha någon i sitt liv som på riktigt inte kan vara tyst alldeles intill
En poetisk kortroman om en människa på väg att krascha eller överleva, på väg att vilja få tystnad och plats i sig själv, i världen och i sitt eget sammanhang. Att künna vara ärlig och sortera bort det som ger dålig energi i sitt liv. Går det att lyssna? Finns det tid att lyssna? Finns det någon som kan ge en annan människa fem minuter att lyssna utan att vara tvungen att lösa? Tio minuter? Femton minuter? Men sedan då? Tog tiden slut där? Mäter vi varandra i den tid som vi måste slösa på att inte göra något vi tjänar på? Är det viktigare att bli synliggjord än att verkligen se någon annan?
De vet inte ett skit
för de ser inte mitt inuti
de ser inte mitt kaos
de ser inte mina hål
jag försöker ta mig över
varje dag
de hör inte ljuden
som skriker
i mitt blod
de känner inte hur det sliter
när de säger alla fina ord
det sliter och drar
de har ingen aning om
hur det är att vara jag
Anettes tankar om boken
Det är intressant att fråga sig vad som är mental ohälsa.
Är det att stressa eller är det att bli stressad av andra?
Är det att pressa sig själv till det yttersta eller är det att låta andra bestämma över en?
Är det att sitta tyst i sina egna tankar eller att ständigt prata med alla en möter?
Vi är alla olika och lika många människor som vi är, lika många behov och sätt har vi olika.
Det viktiga är att vi får chans att vara just sådana som vi är och att vi får plats i en värld lika generös oavsett vem vi är eller vad vi gör, och också att vi alla blir bättre på att se och höra varandra.
Att lyssna på riktigt till en annan människa är något av det största och starkaste vi kan göra för någon. Med de orden låter jag frågan väckas till dig. Lyssnar du eller stannar du upp för att lyssna?
(Här nedan finns spoken word-romanen inläst i fem delar samt ett klipp från bokreleasen.)
Vad tycker andra då?
När ingen ser är en poetisk text om lidande. Ett antal pulserande monologer som levereras i staccatoform. Korta meningar som inte åtskiljs av någon interpunktation men ny rad, och upplevs som Spoken Word. Det är monologer som förefaller ske inombords, men som även riktar sig utåt och tilltalar en annan. En önskan om att bli förstådd kan anas, men det är också en anklagelse till den som inte ser och bryr sig om. Det är ett verbaliserande av smärta, ångest, ilska, självförakt och utanförskap. Samtidigt är det en berättelse om en lidande människas liv – i ensamheten, i arbetet och mötet med arbetskamrater och i förälskelsen. De olika åtskilda monologerna knyts samman till en helhet. Texten ackompanjeras av en samling icke-föreställande illustrationer i svart och grått. Boken finns även som ljudbok samt som Spoken Word på youtube, inläst av författaren. Ambitionen av författaren förefaller vara att vi ska reflektera kring acceptans och olikheter och i linje med detta lyssna till och se varandra. Med ett direkt och ärligt anslag ges läsaren även möjlighet att göra just detta.
/Hanna Troëng, BTJ.
